Jag vill skriva om det typiska, ibland kanske gå emot det och ibland kanske vara precis så typisk som ni tänker att jag är.

Jag tänker att ni ser min header och design och sedan bildar en uppfattning om mig redan innan ni har läst den här texten. Så jag skulle kunna skriva att jag älskar bajs, eller att volvo är min favoritbil eller att alla män tänker med rumpan. Oavsett stereotyp så tror jag att de flesta människor redan har valt en, kanske inte av de jag nämnde - men någon av de hundratusenmiljontals som finns. Och det är okej.

Jag tänker och tror att ni som kommer följa med den här bloggen, ni kommer se mig och den växa. Ibland kanske fastna eller rulla bakåt, och säkert älta från tid till tid (även om jag försöker undvika det i största möjliga mån). Så det spelar faktiskt inte någon roll om ni tror att jag är en sån där typisk emo som tror att jag har en miljon livspoäng eller en osäker yngling i cyberrymden, för jag vet vem jag är och det är det viktigaste.

Det enda jag hoppas ingjuta i dig/er som läser är att jag verkligen önskar och hoppas och drömmer om att få skicka kärlek via webben till er. För mig är kärlek, - även ett vänligt ord till en främling, ett hej på internet, en kram, en kommentar, en blick, ett lyssnande öra från någon utomstående, en hand på axeln från en nära vän - så otroligt viktigt. Och jag önskar att få inspirera er till att dela mer kärlek till de som står er nära. Framförallt hoppas jag inspirera till att ge kärlek till er själva. Själv-älskning är den bästa sortens älska!

/ Amanda

Ps. Ett sånt där typiskt "hej-det-här-är-mitt-namn-och-det-här-gör-jag"-inlägg kommer också. Sen. Ds.